här sitter man återuppstånden efter den värsta influensa man varit med om, är nostalgisk och lyssnar på låtarna-jag-aldrig-tröttnar-på-listan. funderar helt desperat på att gå till en spåkärring för jag får ingen reda i hur jag vill forma min framtid. kollar på bilder från antagningsdagarna i Bergen och blir så stolt att jag liksom blev antagen till den där utbildningen, och så Danmark då, med studieplatsen jag faktiskt har kvar. om jag vågar.. vill.. jag tycker den här åldern är så svår, jag vet inte vilken ålder som är lätt, men det känns som att jag står i ett vägskäl hur jag än gör. skulle lyssna på vem som helst som sa till mig vad jag skulle göra, bara jag slapp bestämma själv. 

från det ena till det andra, har hört att man inte ska blanda känslor och business som jag gör så fint i det här inlägget, men skitsamma: det finns konst till salu! det är prints av mina verk gjorda på fint fotopapper med vit ram. kontakta mig om du vill köpa! och om du känner för att ta beslut gällande min framtid. då kanske jag betalar dig. pöss 

ensamstående pappa A3 150:-

 

"landet som icke är" 30x30 100:-

 

kanske ska det bli mitt nyårslöfte att ta tag i bloggen igen? 
tack för alla fina kommentarer när jag hade min lilla återkomst för ett tag sen, 

det blev minsann ett litet bloggskrivarsug när jag återigen läste dem.. 

här kommer för övrigt världens finaste bild på min brorson,

man måste ju få skryta lite - inte för att jag tagit bilden,

utan för att jag är släkt med motivet, hoho: 

 

 

GOD JUL! ♥

 

 

jag har köpt en bil! en vit liten rackare. 

 

 

på bilden är inte min bil, det är bara jag - en nöjd bilägare.

återigen sitter jag och gråter över minnen. "över elände", skulle väl nån säga. det är ju åtta år sen. kan bara inte låta bli. måste det vara fel? jag har gått vidare. förstås. men ärret på halsen och de ärrliknande fårorna på bröst och lår försvinner aldrig. de här bilderna och tankarna på kristian ruskar mig som inget annat. 

 

angående hår: jag fick i ilfart åka hem från valpkursen med kito, ett av alla mammas försök att få mig att inte isoleras av sjukdom. blev skjutsad till pappa. hade så ont i magen att det kändes som eld i mellangärdet. på vägen rullade burken med cytostatika runt i baksätet, locket föll av och alla tabletter dunsade runt på sätet ihop med kito. det hade varit ytterligare en katastrof om vår valp fått i sig människogift. mammas förfärade blick, hur hon snabbt rafsade ihop tabletterna och räknade dem i sin darrande hand. sju stycken, kvällsdosen. jag gick in till pappa för att vila.

   när det värsta var över skulle jag duscha bort svetten, svedan. det var nog första hårtvätten sedan frisörbesöket. jag hade förberett mig och klippt håret kort på salong. det var så konstigt att prata om det på ett sånt där glättigt vis som man gör med frisörer:

- ja, jag ska ju hit och prova peruk sen.. det är första gången jag klipper mig kort. 

 

lånade duschen hos pappa. efteråt gick jag med någon märklig känsla av skam till min pappa och sa:

- det blev stopp i avloppet, pappa. av allt hår. 

 

bilden av pappa som rensar bort stora högar med hår. hur det bara var början, det minsta jag skulle förlora. 

 

men jag fick ju överleva. håret fick växa tillbaka. "haha du ser ut som en attackflata", sade min brådmogna bror. min piccline togs bort, medicinerna fasades ut. blåsorna i munnen och halsen försvann. likaså luftvägsinfektionen med den förskräckliga hostan. urinvägsinfektionen. febern. hallucinationerna. fantomsmärtorna efter injektionen med vincristin. citodon- och stesolidrus. sms:en från klasskamraterna jag inte orkade träffa. sköterskorna, läkarna. barnen utan hår, som åkte skateboard på droppställningarna i korridoren på uppsala. jag fick överleva.

   men något finns kvar. inte bara det basala, det åtgärdande - som min underbara kurator. något annat. det väcks ibland. det kan väckas när jag råkar på broschyrerna "min kompis har fått cancer" och "de unga kommer igen" i mina lådor. eller den stora mappen från barncancerfonden med info och bilder om min sjukdom. eller när vi i psykiatrin får i uppgift att analysera trettonåriga saras kris, sara som drabbats av samma sjukdom som jag. 

 

det kommer tillbaka, det är en del av mig. och nu tänker jag på kristian, hur jag önskar att sjukdomen fick vara ett par ärr på hans kropp, något han bär med sig men som inte längre gör någon särskild skada. tänker på när jag satt i skogen, under en gran. gömd för allt, livrädd men på något märkligt sätt lugn. tänker på kristians granar i dalarna.

 

det är något med träd. 

 

 

och så har jag stiftat bekantskap med den här killen!

 

annat som händer är att jag försöker bli undersköterska och jobba och konstnära mig samtidigt. inte alltid lätt utan att börja tjuta bort emellan eftersom det inte rimmar med min fysik, men idag fick jag ta ven- och kapillärprov på plastarmar och apelsiner, sjukt spännande! 

 

to be continued!

 

 

 

för tusan!

jag fortsätter med mina collage, som väl egentligen började med det här. 

 

 

 

 

ja de senaste två onsdagarna har varit dramatiska, först när rufus blev sjuk och tove fick skjutsa oss i ilfart till veterinären. kvällen innan han blev sjuk var han hes, det var det enda jag märkte. sen på morgonen kunde han knappt röra sig. det slutade med att han var ett litet bylte i en handduk i min famn hos veterinären, som sa att han hade en sjukdom som satt sig på nervsystemet och att det inte fanns något att göra. på kvällen begravde vi honom i skogen en bit ifrån mig, sent på kvällen blev det. det är rörande att ha två vänner som ställer upp och ger sig ut i skogen i mörkret för att gräva och plocka ris och spela let it be och gråta med mig. "det har sannerligen varit ett färggrannt halvår.." sa sara när hon klappade honom hejdå. det är nog det finaste jag hört på väldigt länge. 

 

onsdagen därpå var det jag som fick besöka sjukan. man behöver ju inte gå in på sånt närmare här i bloggvärlden men i alla fall hade både mamma och (återigen) tove jour, jag lades in men skrevs ut efter morgonronden dagen därpå, med en väldigt väldigt ond och matt kropp. imorgon blir det doktorn igen. 

 

det har varit två tuffa veckor men denna onsdag har vägt upp allt sorgligt och jobbigt en smula. jag fick ett trevligt brev med posten och jag och mamma bokade en resa till mallis! det tycker jag vi är värda. 

 

hursomhelst. det känns som om jag känt rufus mer än det lilla halvår han bodde hos mig.

gråten är inte långt borta när jag bläddrar tillbaka. 

 

hej hej, just nu är det lite tyst här för min pälskling rufus har hastigt gått bort. jag återkommer.

 

♥

 

jag har väl berättat att jag ska ha utställning sista helgen i september, i egenskap av ungdomsstipendiat under tillställningen konst runt möckeln? (möckeln är en sjö btw.)

 

nu är hemsidan klar, här finns en finurlig bild på mig och så kan man visst busringa vilket känns lite jobbigt. här finns en tidningsartikel om mig och gästutställaren, som skrevs i juni. 

jag har många projekt denna sommar. i alla tider har jag skrivit listor på saker jag vill uträtta under sommaren - det oändliga sommarlovet (som inte är så lovigt längre, men ni fattar). ofta blir planerna inte ens till hälften utförda, det är ju så mycket man vill! då får man vara glad för det man faktiskt orkar och hinner med. 


nånting jag velat göra länge är att sy ett fodral till telefonen. nu är det gjort!


annars gör jag marsvinkonst inspirerad av south park.. 


denna kuliss står i skrivande stund uppställd mitt på golvet i min lilla etta.
imorgon kan jag förhoppningsvis montera ner den och sluta känna mig knasig.. 

jag har fått födelsedagspresenter av tove, bland annat denna underbara tröja hon designat och sytt av tyg som stickats på borås textilhögskola!!!! one of a kind. jag blev så lycklig. 


tove stylade även rufus till hipster anno 2008. året när luggen skulle va framåt. 


jag har kastat stenar med frank. 


frank har det finaste håret jag vet. spana in lockarna i nacken!

♥


♥


♥


storebror tobias följde med sällskapet niklas & frank till hemorten. lyx!


jag har bjudit vänner på fika. 


och köpt en radio. 


min köksvägg har fått lite mera pynt. 


jag har utfört kulinariska kullerbyttor i köket. 


rufus har tältat i sin höpåse. 


och jag har fyllt i blanketter.............. 

det är roligt att jag började med de här marsvinsliknande filurerna innan det ens var prat om att jag skulle rädda rufus från sitt öde. planen var att jag ska öva mig på att rita annat än det jag alltid ritar, typ tjejor i olika format. lite mer åt barnillustrationshållet. det fick bli en till marsvinsliknande filur till, ihop med ted gärdestad - jag vill ha en egen måne. alla barn behöver en egen måne ibland tänker jag.